DressyrFokus  

Dressyr för mig är ett lite missvisande namn, för mig handlar det om kommunikation och gymnastik. Kommunikation mellan häst och ryttare och gymnastisering av hästen. Jag motsätter mig starkt

gymnastisering under tvång, hur det ska kunna ge en mentalt och fysiskt lösgjord häst är för mig obegripligt. Kommunikationen måste var en tvåvägskommunikation och detta utesluter helt både tvång och våld.

Jag ser ryttarens roll som en coach, en vägvisare för hästen. För att veta vilken väg vi ska visa hästen så behöver vi lyssna till individen och skapa unika utvecklingsplaner, unika lösningar för alla hästar. Men detta innebär inte att vi måste uppfinna hjulet på nytt för varje ny häst vi stöter på. Har vi alltid utbildningsskalan som utgångspunkt och därefter skapar våra lösningar så finns det alltid en rödtråd och något att gå tillbaka till om saker inte fungerar som vi tänkt.

Utbildningsskalan

Många frågar mig hur jag lägger upp ett ridpass, hur ska jag veta vad jag ska göra/öva på? Vad gör jag om jag stöter på problem? På dessa frågor finns det en uppsjö svar man kan ge. Jag brukar svara att om man är bekant med utblidningsskalan så har man alltid en grundplan och därefter rider jag övningar som jag baserar på vad som behöver förbättras för dagen enligt utbildningsskalan. Så vad innebär egentligen utbildningskalan? Det är både en långsiktig plan och en checklista för varje ridpass, den ger trygghet i att man vet vad man ska gå tillbaka till om problem uppstår.

Det långsiktiga målet med dressyren är att kunna rida sin häst i samling. För att kunna uppnå detta så behöver ryttaren kunna lägga hästen i den takt som är mest ändamålsenlig, dvs. påverka takten och vid behov förändra den. Ryttaren behöver kunna lösgöra sin häst både mental och fysiskt genom muskulärt rakriktningsarbete med ett jämt påskjut från bägge bakbenen som leder till att hästen själv söker kontakt med bettet. Kontakten ska sökas där hästen kan nyttja hela sin hals med nosen framme. Hästens överlinje ska vara aktiverad (många hästar går med en ihopdragen hals och använder därmed inte rätt halsmuskler). När man har en jämn och fin kontakt med hästens bakben (via bettet) så skapar ryttaren schwung med hjälp av halvhalter och ytterligare kontroll av den muskulära rakriktningen. När schwungen uppnåtts så ser man till att hästen är helt rakriktad (placerar alla hästens delar där de ska vara) och detta ger samling.  

Så hur nyttjar jag utbildningsskalan till vardags, i ett mer kortsiktigt perspektiv? Jo varje pass bygger på utbildningsskalans sex punkter. I början av ett pass så kontrolleras takten, hästen arbetas lösgörande och ett fint stöd byggs upp. Vid optimala förhållanden så tar detta minst 20 minuter (exklusive framskritt). Därefter skapas schwung och tid läggs på att tekniskt rakrikta hästen (placera hästens bak- och framdel korrekt i förhållande till varandra) och därmed får jag en samlad häst.

Takten och hästens balans är nära sammankopplade. För att kunna rida hästen i en bra och ändamålsenlig takt så behöver hästen vara i balans. Att hästen är i obalans kan ta sig olika yttringar. En del hästar springer, en del bromsar när de inte känner sig säkra på sin (och ryttarens!) balans. I det här läget bör man analysera sig själv, hur sitter jag? Har jag min tyngdpunkt mitt över hästens? Tänk på att hästens tyngdpunkt förskjuts beroende på vad den gör, går hästen rakt fram, på böjt spår, ställer utåt m.m. Var ligger tyngdpunkten i min kropp? En låg tyngdpunkt med fjädrande leder ger bättre balans det vet de flesta. Inte försöker du åka skidor med raka ben och stumma knän? Ryttarens tyngdpunkt ska ligga straxt nedanför naveln och mitt inne i kroppen som ett utgångsläge.

Lösgjordhet är för mig den största och viktigaste punkten.

1. Takt